Tystnad, ibland så uppskattad, ibland så jobbig.
Tobbe är på julmiddag med jobbet, ungarna har somnat och det är TYST i huset. Skönt? Ja, Tråkigt? Ja.

I morgon är det 1a advent, snart jul. Jul är nog min bästaste högtid, då är det lugnt och skönt. Ledigt för det mesta, god mat, gott dricka, lite klappar och framförallt, barnen. Jag minns själv när jag var barn, hur man vaknade tidigt på julaftonsmorgonen, mamma hade alltid köpt nya fina kläder som hängde och väntade. Sen gick dagen i ett förväntansfullt rus tills det var dags att öppna julklapparna. Lycka, det e vad jag vill ge till mina barn. Men även till andra barn så klart. Mina syskonbarn, mitt lilla bonus barnbarn, mina vänners barn, vårt fadderbarn och såklart dom stackars barn som inte får någon jul. Skänk så mycket ni kan av era pengar till någon välgörande organisation. Själva skänker vi till Unicef och läkare utan gränser.

Tystnad, något att se fram emot, något att fasas över. Tyst, tyst kvällen innan julafton, när allt är färdigstädat och granen är klädd, allt luktar rent och hela huset sover. Tyst smyger man ner i sängen bredvid sin älskade och ser på honom när han sover. Kärlek, men också rädsla över att något kan hända ens nära något.

Att älska är att våga. Våga satsa sitt hjärta. Jag sattsar hela mitt hjärta på min familj. Min underbara man, min fantastiska son och mina söta döttrar.
Att älska och ge sig helhjärtat till någon, att våga, att lita, att veta!