Åååhh vad skönt det skulle vara med lite semester. Bara min kära make och jag. Det e så oerhört svårt att få till egen tid när vi har det som vi har. Inga släktingar i samma stad. Dom fantastiskt underbara vännerna i vårt liv har småbarn själva.
Ska vi ha barnvakt så innebär det att an tingen vi eller dom som ska passa måste åka iväg och det hela blir en sån stor grej. Och ibland är det jobbigt att alltid behöva fråga. Jag skulle vilja att någon ibland bara kunde erbjuda sig. Att någon skulle kunna sträcka ut en hand och hjälpa oss få litet andrum och tysthet.
Jag klagar inte, jag älskar mina barn, precis som dom är. Men ibland blir det övermäktigt. I natt fick Tobbe sova 4 timmar och jag 2 1/2. Då blir man inte som man ska vara. Att försöka få till den där romantiska stunden när barnen har gått och lagt sig är omöjligt. Vi är så trötta att vi inte ens vet hur vi ska ta oss upp till sängen. Samtidigt som man känner att det inte ens är någon id'e att somna för man vet att allt startar om igen.
Semester.....egen tid.....tystnad.....sovmorgon!!! Längtar. Någon gång ska väl även våra barn inse att sängen är rätt trevlig, och att sova är ganska mysigt. Då ska jag njuta. Nu ska jag bara försöka överleva.
2 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar