Tiden som aldrig räcker till!!!

Tiden rinner iväg och ibland hittar man inget tillfälle att uppdatera. Men nu tänkte jag försöka skriva ner några rader.

Vi har precis anmält Bella till babysim. Skönt att gå och bada, vi får se om hon gillar det lika mycket som storesyrran. Vickan somnade alltid när vi duschade henne men Bella är lite mer avvaktande. Men, men, skönt iaf att gå och bada i 32 gradigt vatten under hösten.

Vickan är nu helt inskolad på nya dagis. Hon trivs jättebra. Vinkar glatt hejdå på morgonen ”hejdå, bye, bye” säger hon och vinkar. Skönt att allt gick så snabbt och lätt. Hon e ett riktig dagisbarn. Och det e så skönt att ha nära, bara trycka ner Bella i bärselen och ta vickan i handen, 1 minut senare är man på plats. Personalen verkar jättebra och trivsmed att arbetamed barn.

Dopet är bestämt, 17 oktober blir vår lilla bella ” Mia Isabella Starlight” inför gud och HEEEEEELA församlingen . Funderar på vilken sorts tårta vi ska ha. Jag gillar inte Princess, finns det någon annan som man kan ha marsipantäcke på? Dopklänningen är broderad och klar efter Vickan så det mesta är på plats. Nu gäller det bara att hitta på vilka doppsalmer man ska ha.

På måndag börjar Tobbe och jag vårt nya liv. Vi har anmält oss till en 3 månaders kurs på VV. Vi kom fram till att vi älskar kolhydrater alldeles för mycket för att kunna föra en rättvis GI- Metod. Så nu blir det till att väga och räkna Points istället. Vi ser båda fram emot det. Vi tycker väl båda att vi har några kilo för mycket att bära runt på. Så får vi se vad som händer på slutresultatet. Vi har våra mål och båda har vi satt Maj som sista slutmånad. Men man kan ju hoppas att man når sina mål tidigare än så.
Så nu ska vi hitta goda och nyttiga VV-recept.

Börjar kännas lite slitigt här hemma nu. Har ju varit hemma över 2år och har minst 1 år kvar. Känner att jag skulle vilja börja jobba lite med hjärnan igen. Inte bara vara mamma och fru. Det blir trist i längden att dra omkring här hemma. Skönt att man har vänner att kunna umgås med. Men jag längtar verkligen tillbaka till jobbet. Oavsett om det blir Amgen eller något annat jag kommer tillbaka till så känner jag mig motiverad. Visst älskar jag att vara med mina barn, men att torka kräk, plocka i och ur diskmaskinen, hämta, lämna, dammsuga, tvätta, handla, städa hela dagarna kan få vem som helst att bli tokig. Får väl köpa mig ett sudoku snart och gnugga knölarna med.

Snart fyller Eric 10 år. Herregud alltså, 10år. Jag som precis var gravid med honom. Lilla pyret som gått igenom så mycket i sitt liv. Funderar på vilken sorts kalas han vill ha? Vanligt hemma eller någon annanstans….Hmmm!!!