Livet!

Igår kväll kom jag äntligen hem efter att ha spenderat ett dygn på kvinnokliniken. Det hela började i lördags då vi var på väg ut till mamma & pappa. Helt plötsligt så tappade jag mitt sidoseende på höger sida. Och sen började det komma som små prismor i periferin. Jättekonstigt. Efter ca 1 timme så märkte jag att jag även fick talbortfall. Tappade ord, kom inte på vad vissa saker hette och det som kom ut ur munnen var inte det jag tänkte i hjärnan. Efter ca 1 ½ timme försvann det och allt var som normalt igen. Tänkte inte så mycket mer på det men i går morse så tyckte Tobbe att jag ändå skulle ringa in till sjukan och höra med dom. Efter samtalet ville dom att jag skulle komma in på en undersökning. Väl därinne så beslöt dom att lägga in mig då dom trodde att jag fått en stroke. Tobbe fick ringa Erics pappa som tog hand om honom och Mamma& Pappa kom och hämtade Victoria. Jag gjorde 2 st neurologiska undersökningar i väntan på hjärnröntgen, fick även ligga med CTG föra tt kolla att allt såg bra ut med lillbebban. Tobbe kom dit och vi hade tur som fick eget rum så han kunde sova över. På kvällen fick jag komma in och göra röntgen som såg bra ut men fick ändå ligga kvar på observation. Dom väckte mig var 3dje timme för att ta blodtryck och prata med mig så jag inte hade tuppat av i sömnen. Hur det nu överhuvudtaget går att sova på ett sjukhus. Eller jo, min kära make sov så gott med små söta sjuksystrar på näthinnan . Igår fick jag göra ytterligare en neurologisk undersökning och prata med neurologläkaren + ligga med CTG igen. Dom konstaterade att det förmodligen inte var en stroke utan en migränaura utan huvudvärk. Fast talet bekymrade dom lite iaf. Blev utskriven och fick åka hem. Skulle det komma tillbaka och vara ihållande så skulle jag åka in igen.
Jisses vad mycket man hinner tänka på döden under ett helt dygn. Jag trodde ju att jag hade både tumör, hjärnblödning, var döende och skulle missta barnet. Men summan av kardemumman så gick allt bra. Bebban sprattlar på och mår toppen därinne. Det enda riktigt tråkiga i hela grejen var den fruktansvärt äckliga sjukhusmaten…URK!!!!! Men jag fick se en massa söta små bebisar då jag var inlagd på BB-avdelningen. Så nu längtar jag om möjligt ännu mer att dessa 5 sista veckor ska gå undan.
Så nu är jag hemma igen och allt känns som vanligt. Vickan är på dagis, Eric på skolan och Tobbe på jobbet. Ska lägga mig och vila lite snart.
Tobbe, du är mitt ljus på himlen och min axel att luta sig mot. Love you!