Separationsångest.

I natt ska Vickan sova i sin nya säng i sitt rum för första gången.Vi har ju velat flytta in henne ett tag nu men olika annledningar har gjort att det dröjt. Men nu är det dags. Skönt att ha det gjort innan lillbebban kommer. MEN GUD SÅ JOBBIGT!!!! Jag sitter här med gråten i halsen och tycker inte alls det är en bra idé längre. Jag har ju haft henne vid min sida sen första natten. Och nu ska hon ligga ensam och övergiven i ett eget rum. Ja, jag vet, det är jättebra och det blir skönt för oss och kommer säkert sova mycket bättre där inne och vi kan ha ljud på tvn och allt det där. Men mitt hjärta gråter iaf. Kan ju bero på att jag är full av hormoner men det är skitjobbigt. Hoppas nattningen går bra nu och att hon sover gott hela natten. God Natt!