Lite panik.

Ååhhhh, ljuva natt. Eric sov gott hela natten och kors i taket...det gjorde Vickan med. Somnade snällt, vaknade bara någon gång och sov sen sött tills klockan 06. Tänk så skönt!

Nu börjar jag få panik, det är bara en månad kvar tills dagen D. Det här med att jag ska föda ut ungen oxå har jag liksom förträngt. Själva förlossningen är jag inte så rädd för, ungen kommer ju ut vare sig jag vill eller inte. Men det jag oroar mig för är logistiken runt omkring, mest då kanske Vickan. Vem tar henne? Hinner Morfar hämta på dagis? Kan Lina åka med Tobbe och passa Vickan om Morfar inte hinner? Tänk om jag föder hemma, med Vickan hängandes i knävecken? Hinner Tobbe hem i tid? Det är vid sånna här tillfällen man inser att man är rätt ensam när man inte har sin familj i närheten. Nu vet ju jag att underbara Linda jättegärna tar Vickan om det krisar, men dom har ju en egen liten plutte att passa. Har en dagisförälder som oxå ställer upp. Men man vill liksom ha det fixat. Så jobbigt att inte veta exakt när bebban hade tänkt komma.

Jag har förlikat mig mig vid tanke på att föda hemma, får se till att ha en madrass redor och lite handdukar så borde man klara det oxå. Man är väl ett urtidsdjur :-)
Fast det blir svårt att sätta epidural ensam, jaja....lite nålstick får man stå ut med. Självklart vill jag ju föda på Danderyd men man vet aldrig. Huvudsaken bebban kommer ut och är frisk och kry. Och jag kanske ÄNTLIGEN kan få en bebis som liknar mig....och om man får skicka in en önskan till....en bebis som sover på nätterna...